00:43.
Har just varit inne på facebook och gick av någon anlening in på hans/din/whatevers profil. Ja, Erik heter han faktiskt. Allt det där är så jävla överspelat nu. Har varit länge. Jag kan lika gärna skriva hans namn.

Alla hans journalistkompisars underfundiga kommentarer på hans sida, och jag klickade mig vidare till en sån kompis och kompisen såg fett cool och intellektuell ut och rökte cigaretter på sina hipstersnygga profilbilder och jag klickade mig vidare ytterligare till någon tjej, och hon var snygg och smal och hade page och såg också äckligt intellektuell och underbar ut. Och jag kom att tänka på att vad är jag för person och  vad är det för jobbvardag jag går till varje dag och vad är det för människor jag omges av? Allt är bara ljusår från Erik ochde där människorna. Jag som person,min vardag och människorna jag träffar; allt är så oerhört dött, kallt och färglöst. Fast mest är det nog jag.

Jag ska bli smal. Inte ha ett gäng trivselkilon som nu. Jag förstår dem som har anorexia. Om man inte kan ha kontroll på vare sig sitt inre eller sin vardag kan man i alla fall försöka kontrollera något konkret och mätbart, som kroppen. Klart att jag fattar att ingen skulle bry sig ett skit ifall jag skulle råka väga sju kilo mindre. Mitt liv skulle inte ändra sig ett dugg. Men av någon anledning lockar smalheten ändå. Jag har lust att gå ner i vikt och späka mig. En mild form av självskadebeteende. För att jag förtjänar det. Men oroa er inte för mig. Som vanligt när det gäller mina vikt- och nyttighetsinitiativ är det mycket snack men lite verkstad.