söndag 9 december 2012

Jag, jag tittar mycket på teve men jag skriver knappt längre

Det händer ingenting i mig. Inte ett jävla dugg. Jag tror inte ens att det går att föreställa sig att ett mänskligt inre kan vara så jävla likgiltigt och obefintligt som mitt är numera. Det enda jag gör är att gå runt och förakta mig själv och vänta på att det ska ske någon spontan förändring i min hjärna som gör att jag känner lite mer känslor igen. (Men  kan jag sluta tjata om det här i verkligen varje inlägg? Nej, tyvärr.)

Det känns som om mitt gamla jag - den gamla Matilda - håller på att fada ut. Så har det i och för sig varit länge nu, men nu känns det som om processen börjar närma sig sin slutfas. Jag saknar den gamla Matilda. Eller åtminstone Matilda för ett år sedan. Hon som kände ömhet för sin familj och som kunde känna vemod och sorg, både över sin egen och andras situation. Hon som kunde smälta inombords av en söt killes uppenbarelse, alltid hade en liten crush på någon och längtade så efter en pojkvän. Hon som kände en sån energi och tillfredsställelse av att ta hand om och se djur må bra att hon hade en hemlig dröm om att någon gång kunna ha ett litet minizoo. Hon som kunde beröras av filmer och musik. Hon som var intresserad av och tyckte om andra människor. Hon som kunde gråta. Hon som kunde.. Jag har svårt att komma ihåg mer. Snart är det enda jag har kvar av mig själv mina bleknande minnen. Skräckslaget försöker jag hålla hålla fast vid dem så att de aldrig kan försvinna, men det är som att greppa en näve sand. Vad händer när det sista sandkornet har fallit ur min hand? Vem har jag blivit då?

Och han (brukar jag skriva M kanske?), som inte har hört av sig på länge nu. Det kanske är lika bra. Men jag undrar så hur han tänker. Det gör jag. Så himla märklig situation bara. Att han hör av sig och vill träffas men sedan verkar ha tappat intresset totalt. Bortvald utan att ens ha gjort något anspråk på att bli vald. Som sagt känns det här inte jätteplågsamt, men jag gillar heller inte smaken av det. Den kommer nog ta ett tag att bli av med.  

1 kommentar:

  1. Sv: Äh, jag skrev det där skiten på fyllan. Just då, i det ögonblicket så kände jag så. När jag vaknade igår så var allt bra igen, eller "bra", åtminstone inte lika värdelöst som under natten. Tog bort inlägget sen, orkade inte så skiten när man verkligen inte står för det längre.

    Tack för din kommentar dock, den värmde. Kram tillbaka!

    SvaraRadera