Ibland kommer de där tillfällena då man vill skratta uppgivet och skjuta sig i huvudet på samma gång. Som idag på jobbet. Till min avdelning, orderavdelningen, kommer ofta personer från kundtjänsten och frågar saker som kunderna undrar över. Till exempel varför deras soffa är två veckor försenad, eller kanske hur många paket deras matbord packas i. Hur som helst. Idag kom en kille från kundtjänst till mig och frågade om en order. Vi känner inte varandra jättebra, men han är verkligen inte obekant. Samtidigt som han ställer sin fråga så ställer han sig bakom mig och liksom tar tag i mina axlar och masserar lite. Det är helt enkelt bara en vänskaplig gest; jag har sett honom göra så på många tjejer på jobbet. Killar också för den delen. Han är helt enkelt en snäll och trevlig kille som ja, uttrycker sin vänskaplighet genom beröring. Men jag blev så sjukt obekväm när han gjorde så. Så obeskrivligt obekväm. Man GÖR inte så på mig. Jag stelnar till i hela kroppen och vet inte vad jag ska ta mig till. Det blev så jävla awkward. Skjut mig. Sen efteråt när jag hade hjälpt honom klart så gav han mig en skämtsam kram. Ännu mer awkward. Skjut mig en gång till. När människor gör sånt där hamnar jag i freeze-läge och vill bara teleportera mig långt, långt bort. Och på samma gång blir jag så himla besviken på mig själv att jag inte klarar av att tackla en normal jobbvardag. Varför kan jag inte bara..klara av det. Kunna säga något normalt bara, kanske något skämtsamt, när han gör så. Som de andra tjejerna på jobbet. Men nej, jag ska sitta stel som en pinne och fortsätta att upprätthålla bilden av mig själv som den tystaste, ocharmigaste, tråkigaste och mest humorbefriade människan i hela universum. Vilket jag antar att jag faktiskt också är. För när en sida av ens personlighet till slut bara består av bleknade minnen, då kanske det är dags att släppa taget om den sidan och inse faktum. Det vill säga att jag faktiskt ÄR så tråkig, likgiltig och innehållslös som jag har blivit.
           Den där killen från kundtjänst kommer garanterat aldrig våga massera mina axlar igen.