Ja. Jo.

Mitt spektrum av känslor bara krymper och krymper. Hatar det. Sedan någon vecka känner jag mig mer wacko än någonsin. Jag kan inte definiera vad en psykopat är, men det känns i alla fall som om jag är en. Ångesten och nedstämdheten är borta, men så är tyvärr också alla andra känslor. Så istället för att vara ledsen är jag bara apatisk, likgiltig och fullständigt ointresserad av allt och alla. Jag måste nog ha den mest osympatiska personligheten i hela världen. Totalt oförmögen att beröras av någonting. Då och då har det känts som om jag ska börja gråta, men då är det som om gråten stoppas på vägen någonstans i bröstet och bara resulterat i att det känns lite tyngre att andas i någon sekund. Jag känner ingen ömhet till mina familjemedlemmar. Jag känner ingenting alls. Jag hatar så oerhört att jag känner mig så här, men samtidigt är jag också läskigt känslomässigt oberörd av det. Jag konstaterar att det är obeskrivligt hemskt att inte känna känslor eller kärlek (varför ska man leva då?), men samtidigt är jag så känslomässigt död inuti att jag varken får tårar i ögonen eller känner mig ledsen. Så jävla sjukt.

På riktigt så saknar jag ångesten och sorgen (men absolut inte den värsta då, för det var fullkomligt olidligt) som jag kände för någon månad sedan. Då var jag i alla fall berörd av mitt liv, jag kände känslor. Och är det egentligen inte ens känslor som definierar personligheten? Först kommer ju känslorna, och efteråt tankarna som förklarar eller resonerar i känslornas spår. Hur som helst pallar jag inte att bli personlighetsförändrad varannan månad så här. Ena månaden känner jag mig mentalt avdomnad på dagarna men gråter mig ändå till sömns om kvällarna, andra månaden har jag konstant ångest, gråter så fort jag är ensam och är sjukt beroende av familjen, tredje månaden är jag totalt känslokall, likgiltig och bryr mig inte ett dugg om någon eller någonting. Just nu känner jag mig längre bort än någonsin från den person jag "egentligen" tycker att jag är. Men vad är "egentligen" då? Den personen jag var för tre och ett halvt år sedan, innan jag började känna mig fullständigt psycho och allt bara gick stadigt neråt efter det? Jag hatar, hatar, hatar det här.