Varför ska jag alltid få fett snygga läkare när jag går till doktorn? Eller i alla fall unga män som omöjligt kan vara särskilt många år äldre än mig? Var på vårdcentralen idag för att, med anledning av den där obehagliga kroppsliga ångesten som jag hade för några veckor sedan och till viss del fortfarande har, ta lite prover för att kolla att det inte är någon major kemisk obalans i min kropp. Så där satt jag beskrev mina diffusa, konstiga problem (som med all säkerhet ändå bara beror på ångest och depression) för någon som jag instinktivt verkligen inte hade någon lust att framstå som världens pucko inför.
Att tas för en hypokondrisk uppmärksamhetssökare av en tjock medelålders gubbe eller en tant skulle inte spela så stor roll. Men att sitta och avslöja mig själv sådär inför en kille/man i min egen ålder.. Nej. Det känns inte okej alls. Att inse att man är så totalt underlägsen någon som borde vara ens jämlike, att sitta mittemot varandra i de uppenbara rollerna "framgångsrik normal människa" och "misslyckad, tragisk människa bortom räddning" känns bara sjukt. Jag försökte vara trevlig och gav respons när han skojade någon gång men hela situationen sög ändå bara ut mig på energi. När han kollade historiken i min patientjournal och började fråga om mina tidigare problem så orkade jag inte spela med längre utan sa att jag bara sökte för de problem jag hade nu. Jag ville inte att han skulle börja rota och få reda på att jag känner overklighetskänslor. Ville helt enkelt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar