Min mamma säger att jag ser ut att ha blivit smalare. Att jag ser så fin ut numera. Nu låter det som om jag var värsta fettot innan, men jag kan möjligtvis ha gått ner ett eller två kilo. Hon har sagt så de tre senaste gångerna vi har träffats; att jag ser så söt och fin ut. Och visst är det snällt av henne att säga så och jag tror säkert att hon menar det, men jag blir inte ett dugg glad av det. Jag tänker bara att jaha, och vad spelar det för roll om jag nu råkar vara söt? Vad spelar ett någorlunda fint yttre för roll när resten av ens liv och personlighet är fullkomligt åt helvete?

För en liten stund sedan ställde jag mig framför spegeln. Jag är allt annat än fin.

Och anledningen till att jag har blivit smalare då? Den sjukt sexiga förklaringen är att jag har varit förstoppad och sjukt hård i magen i princip en månad. Hela semestern hittills. Jag har inte haft någon vidare aptit och har det fortfarande inte. Det känns som om jag inte ens känner någon smak, jag kan varken njuta av nygrillad fläskkarré med pommes frittes eller smågodis. Som om mina smaklökar är döda. Som om jag är död.

Nu kanske jag äntligen kan bli sådär heroinchict skinny som reklammodellerna. Men jag tänkte mig inte att det skulle ske på bekostnad av min förmåga att njuta av mat. Jag som inte ens njöt särskilt mycket av mat innan heller. Bitterljuvt: Håller min kropp och mitt inre på att avveckla sig totalt? Magen och tarmarna stannar, aptiten försvinner. Sexualdriften är försvunnen sedan länge och likaså de flesta känslorna. Så oerhört bitterljuvt och ironiskt. Jag håller verkligen på och försvinner.

Jag som tänkte att jag skulle återvända från semestern med åtminstone mer energi än vad jag hade innan. Lite svag semesteralstrad energi bara. Inget märkvärdigt. För semestern, är inte den en sådan där allmängiltigt välgörande företeelse som människor kommer tillbaks från utvilade och energifyllda? Är det nästan inte en naturlag att man kommer tillbaka utvilad och nöjd efter semestern? Men som det känns nu så kommer jag att vara tillbaks på jobbet i bra mycket sämre skick än när jag lämnade det.