onsdag 13 februari 2013

Nästan död

Idag höll jag på att dö. Det låter som om jag skojar, men det gör jag inte.

Jag skulle med bussen, som stod och väntade vid busshållplatsen på att klockan ska bli exakt kvart över sju. En tjej springer framför mig. Hon ska också med. Men precis när hon har stannat utanför förarhytten och väntar på att busschauffören ska öppna dörrarna så..åker han. Börjar sakta, sakta köra iväg. Och det är då jag gör det jag självklart inte borde ha gjort. Börjar springa efter bussen. Tror att jag kan hinna ifatt så att den puckade busschauffören ser mig och fattar att man inte bara kan åka iväg från folk som står tre decimeter från bussdörren. Jävla jävel. Jag hinner nog. Så jag halkar efter i snömodden, med en tung matkasse i den ena handen och min väska i den andra, efter bussjäveln. Och ramlar. Självklart ramlar jag. Precis på trottoarkanten, säkert bara någon halvmeter, eller kanske decimeter, eller inte vet jag, från den ivägkörande bussen. Hamnar liksom på sniskan, med överkroppen inåt mot trottoaren och benen mot vägen. Rätt ner i snön bara. Blöt på knäna, skrapsår på handflatorna och en gigantisk känsla av förnedring och skam. Under den sekund som jag ligger med benen ut mot vägen hinner jag uppfatta att den här positionen är inte bra. Inte bra alls.

Vem fan är så dum att man springer efter bussen när det är snömodd? När jag har läst i tidningen om olyckor där folk har sprungit efter bussen, ramlat och hamnat under den så har jag utgått från att det har varit personer som är, ja, lite dumma i huvudet. För hur annars lyckas man hamna UNDER bussen när man håller en rak kurs framåt? Nä,aldrig att jag skulle ramla och hamna under bussen. Aldrig att jag ens skulle springa efter en buss om jag riskerade att halka. För jag är ju smart. Så himla smart.

Efter att jag hade ramlat reste jag mig blixtsnabbt upp och fortsatte framåt, snabbt, bort från busshållplatsen. Jag ville så fort som möjligt bort från de eventuella människor som hade sett mig ramla. Så sjukt pinsamt. Jag kände mig så oerhört dum. Så jag går världens omväg, tillbaks till "centrumet" där det står massa taxibilar parkerade, och tar en taxi hem istället. Det kostade 230 kronor, men det var värt varenda krona.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar