Jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig. Men mest av allt hatar jag nog mig. Gick in på din facebook alldeles nyss. Såg att tydligen 74 personer hade grattat dig på din födelsedag, som var häromdagen. Grattis.

Det är så uppenbart alltihop; att allt bara var ett stort misstag. Du var en väldigt fin människa back in the days. Jag var ju för sjutton kär i dig. Och du är säkert lika fin fortfarande. Men det är ju så uppenbart. Att jag aldrig spelade i din liga, aldrig någonsin. Kanske hade jag potential att göra det, jag vet inte. Hur som helst blev det aldrig något utav den där eventuella potentialen, och om den en gång fanns är den definitivt borta nu. Jag har ingen jävla aning om vad du såg i mig eller vem jag var för dig. Det spelar ändå ingen roll nu. Det blev som det blev, och den där ölen som vi skulle dricka tillsammans blev aldrig drucken.

Det låter som om jag har känslor för dig fortfarande, men grejen är ju att jag inte har det. Det är bara det att eftersmaken av vår kontakt är så oerhört bitter. Omöjlig att skölja bort. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Vet inte vad jag känner. Jag är inte tillräckligt smart för att kunna analysera mig själv.

Hamrar på tangenterna. Fan. Klockan är 00:23 och jag ska upp om mindre än sex timmar. Jag är fortfarande äckligt känslolös, som jag har varit så länge nu. Tänker inte, reflekterar inte. Aldrig. Drabbas inte av insikter eller känslor kring vad som händer i mitt liv. Jag bara gör. Går upp på morgonen, åker till jobbet (praktiken). Jobbar, utan att prata med särskilt många. Åker hem. Är supertrött och äter något, och lagar middag om jag är riktigt duktig. Lägger mig. Jag tänker fan aldrig. Aldrig. Jag kan titta mig själv i spegeln medan jag borstar tänderna och konstatera att jag aldrig tänker numera. Att det är sjukt och tragiskt. Att jag verkar ha vant mig vid att vara så här. Att jag har vant mig vid att vara så här lite. Men inte ens det får mig att tänka. Tanken försvinner på en sekund. Jag borstar klart tänderna, spottar ut tandkrämen och går och lägger mig. Lika tom i huvudet som vanligt.

Jag fattar inte. Jag fattar inte vart jag tog vägen. Eller vem som är kvar.